4 november 2009

Ett år....

Idag är det ett år sedan min hund fick somna in, ingen dag jag vill komma ihåg egentligen, men det är svårt att glömma den värsta dagen i sitt liv. Han var vårt barn, det spelar ingen roll vad folk säger om det, ett människobarn hade inte kunnat fattas oss mer än han gör.
Det är en själslig saknad som jag inte visste fanns förrän han försvann.



Hittade en gammal förstoring på honom som jag ramade in och ställde i hallen, jag kan fortfarande när jag kommer från jobbet titta in i hallfönstert och förvänta mig att han ligger där och väntar på mig, nu sitter han där och tittar ut med sin snöiga nos.

Han ser lite sorgsen ut men det var det sista han var, han var en tokstolle med en stor portion humor, och han älskade att springa i racerfart i snön.

1 kommentar:

Anonymous sa...

ohhh...usch..jag förstår dig :( jag blev tårig nu oxå...