5 april 2010

BorderTerrier kille

Igår passade vi en rolig liten filur, en Borderterrier kille på 3 år.

Vi hade ju själv en sådan kille fram till för ett och ett halvt år sedan, det är något speciellt med denna rasen. Dom är som glädje och energisprutor, så fulla av liv man kan inte annat än bli glad. När han låg och sov som en baby i min famn igår så ville jag inte släppa taget igen, det är som om moderskänslorna väller fram.


Ludde heter tuffingen =)



Han bjuder in till bus hela tiden och har glimten i ögat.




Skulle vi skaffa en hund igen så blir det garanterat en Borderterrier, så mycket hund i litet format, även om det inte är den lättaste hunden att uppfostra, dom är otroligt kaxiga och behöver väldigt mycket aktivering för att inte bli odrägliga.


Men i gengäld så får du garanterat många skratt och en vän för livet som inte vill annat än göra dig glad, ett riktigt glädjepiller, jag vill inte ha en hund som ligger och sover mest, utan en som man verkligen umgås med och som är intilligent. Vår hund tog mycket plats i vårt liv så därför blev det jobbigt när vi fick låta honom somna in efter 14 år tillsammans, man drar sig för att behöva uppleva det igen.



Här är han i sin privata lilla badbalja som han bodde i på sommaren, han var helt galen i vatten, den lille tokstollen.



Han sov aldrig i normala hundställningar, han hade alltid huvudet på en kudde och oftast alla fyra i vädret, jag brukade roa mig med att bara titta på honom när han sov, så söt....



Imorgon är det slut på påskledigheten, jag har iallafall hunnit måla två fågelholkar i helgen.
Hörs i veckan =)

1 kommentar:

milla sa...

Tack:) Dom två gör verkligen dagarna speciella, precis som er lille vovve verkade göra för er:) Så söt han var, och även den lille killen som ni passade:)

Ang. att Lillen såg busig ut så är det bara förnamnet. Han har kommit fraam till att vi behöver byta tapet i storarummet, så han har börjat plocka bort den gamla, plus att han inte gillar hörnorna på väggarna i hallen, dom börjar bli lite ojämna nu...
Jag älskar fåglar, och vi har nästan alltid haft undulat när jag bodde hemma. Kimmy och jag köpte en grön, Chip, när vi flyttade ihop, men han dog av lunginflammation efter bara 2 veckor. Vi var väldigt ledsna,m en jag ville ha liv och rörelse här hemma, så vi hittade Pricken när vi var i djuraffären:D
Här är aldrig en tyst stund:)